Förord
Vättern omnämns oftast som en enorm tillgång och värdefull
resurs för bygden runt sjön ur många perspektiv, alltifrån dricksvatten, vyer, fiske och friluftsliv mm. Men det är också en ”fiende” mot vilken bygden ofta kämpat för att besegra dess kraft och möjliggöra mänsklig boning. Dess plötsliga vändningar från stiltje till storm, vinterstormar, isbrötar och påverkan på byggnader och bryggor är omtalade genom historien. Vättern utgör onekligen både en vän och fiende
för sin omgivning.

Inte minst utsatt är Jönköping och Huskvarna städer. Vid Vätterns sydligaste spets har de båda städerna fått ta emot nordliga vinterstormar då vatten och vågor obarmhärtigt slår sönder det som är i vägen. Städerna har mycket riktigt genom åren försökt på alla sätt förskansa sig mot detta genom olika skyddsbyggnationer.

Det finns dock en kraft som är svår att råda bot på nämligen
det faktum att landhöjningen går snabbare i norra delen av sjön (vid Askersund) jämfört med södra delen (Jönköping).
Detta faktum gör att Vättern tippar ca 1,7 mm/år d v s sjön
”äter” på sydändan. Kanske låter detta inte särskillt mycket men sett ur ett stadsplaneringsperspektiv så är 1,7 mm/år samma som 10 cm under 100 år. Är marginalerna redan små så är detta en aktuell planeringssak för en stad som oftast har längre livstid än några hundra år. Till sjötippningen tillkommer även att Vättern är reglerad, dock enligt vattendomen ”utan att påverka det naturliga vattenståndet”.

Med anledning av att det periodvis börjar bli ”besvärande” högt
vattenstånd i Jönköping har Jönköpings kommun tillsammans med
SMHI och Kammarkollegiet under ca 10 års tid granskat vattendomen
och utfört utredingar om hur de högsta vattenstånden vid vissa
tillfällen kan minskas. Kan man sänka Vättern? Är det fel i vattendomen?
Kan Östergötland ta emot vattnet utan att översvämmas? Det
är bara några frågor. I föreliggande rapport redovisas en rad utredningar
som alla är del i detta utredningsarbete. Vätternvårdsförbundet
anser att dessa är av intresse för samtliga runt sjön. Tack till författtarna
och beställare som medgivit tillstånd för publicering!
Måns Lindell