Ofta uppkommer frågor om ”hur blir Vättern om man gör si eller så, hur skall det gå med rödingen när kräftor och lax finns i sjön” mm. Många av dessa frågor försöker vi från Vätternvårdsförbundet förklara genom att beskriva hur sambandet varit bakåt i tiden och genom att
göra extrapoleringar framåt i tiden försöka ge ett kvalificerat svar.

Ett alternativt sätt att besvara frågorna är att grunda dem på modelldata. En fördel med modeller gentemot extrapoleringar är att man kan dessutom ”skruva på olika rattar” för att se vilka
krafter som är starkare än andra, vilka andra effekter som kan komma ut etc. Modeller har använts i Vättern tidigare bl a när det gäller näringstillförsel.

Föreliggande rapport är baserar sig på två examensarbeten som använt olika modeller för att simulera ”hur det ser ut” i Vättern. I det förstnämnda examensarbetet har en akvatisk näringsvävsmodell anpassats till förhållandena i Vättern och använts för att simulera omsättningen av fosfor. Modellen har använts för att utreda vilken betydelse näringshalten i sjön har för kvicksilverhalten i fisk samt vilken inverkan utsläpp från Aspa bruk har för fosforhalten och kvicksilverhalten
i röding. En utvidgning av modellen gjorts där det undersöks om signalkräftan är en sänka för fosfor. En simulerad halvering av totalfosforkoncentrationen i Vättern ger en ökning av kvicksilverhalten i fisk med 7 %. En eliminering av fosforutsläppet från Aspa bruk resulterar efter 50 år i en minskning av totalfosforkoncentrationen med knappt 1 μg/l, vilket motsvarar ca 14 % minskning. Ett expanderande bestånd av signalkräfta leder till en minskad fosforhalt. Modellsimuleringar visar att signalkräftan har en betydande inverkan på biomassor av bottendjur och fisk.

Det andra examensarbetet undersöker orsaker till minskningen av rödingfångsterna t ex fisketrycket
på rödingen, kräftpredation på rom och yngel samt konkurrens med inplanterad lax. En näringsvävsmodell över Vätterns pelagiska ekosystem, där rödingen är stadiestrukturerad
har använts. Resultaten enligt denna modell visar att det är fisketrycket på rödingbeståndet som har den största effekten på dess populationstätheter och att den stora tätheten av signalkräftan i Vättern och respektive utsättningar av laxsmolt inte kan vara den enda orsaken till rödingbeståndets tillbakagång i Vättern.

Författarna ansvarar själva för innehållet även om Vätternvårdsförbundet har haft möjlighet att granska manus.