Det ironiska med Vättern är att vattnet är så pass rent och klart att många av s k fettlösliga miljögifter ej trivs i vattenfasen utan dras till närmast ”feta objekt”
som miljögiftet kan hitta. I Vättern finns dessa ”fett-samlare” ofta i form av fet fisk t ex rödingen. Rödingen kan på så sätt (olyckligtvis!) fungera som en indikator för föroreningssituationen och utvecklingen av olika föroreningar i Vättern. Rödingen fiskas dessutom mycket, utgör en symbol för hela Vätterns ekosystem och är en delikatess för oss människor varför det finns ett intresse att följa
miljögiftsutveckling i just röding. På grund av föroreningsinnehållet kontroller Livsmedelsverket regelbundet miljögifter i röding och har även utfärdat s.k.
kostrekommendationer för hur mycket vätternfisk människan kan äta utan hälsorisk. Miljömålet för Vättern är att fisk ska kunna ätas utan kostrekommendationer d v s att miljögiftshalterna ska vara så pass låga.
På Riksmuseet i Stockholm finns en s k miljöprovbank där det låg ett antal rödingar infångade från mitten av 1960-talet och framåt. Nya fiskar infryses varje år nuförtiden. Bitar av dessa fiskar har analyserats med en och samma analysmetod
avseende såväl ”gamla klassiska” miljögifter som ”nya” t ex flamskyddsmedel. Härigenom kan utvecklingen beskrivas t ex hur flamskyddsmedel ökar och efter införande av förbud minskar. Ett av huvudsyftena har varit att för första gången
belägga tidsutveckling av dioxin i röding, samt att komplettera tidigare datamaterial/trender med fler analyser i ”mellanåren” för att erhålla ett säkrare bedömningsunderlag. Glädjande är att de flesta miljögifterna minskar i röningen, tyvärr är flera dock på alltför höga nivåer trots avklingningen.
En av delrapporterna har kontrollerat miljögifterna i Vätternkräftor. Kräftorna har ett annat födoval än fisk, äter i princip allt som erbjuds, men kan visa på exponering för bottenlevande organismer. Det förefaller vara samma
”typer” av miljögifter i kräftor som i fisk som visar på förhöjda halter. Det bör kanske betonas att normal konsumtion av såväl fisk som kräftor är ingen hälsorisk – oftast tvärtom!
Studierna har bekostats av flera olika aktörer där oftast författarnas egna organisationer bidragit med medel. Flera av studierna har delfinansierats av Naturvårdsverket.
Vätternvårdsförbundet tackar samtliga för öka
kunskapsunderlaget om miljögifter i Vättern!