Vättern är en av Sveriges unikaste sjöar av betydande i nationellt och internationellt intresse utpeka i Miljöbalken. Vättern har mycket höga naturvärden och är av riksintresse för
såväl naturvärden, yrkesfisket, militär verksamhet, turism och rörligt friluftsliv. Vätterns´näringsfattiga vatten är även dricksvattentäckt för 250 000 – 300 000 personer.
Vättern har flera speciella egenskaper som
gör den särskilt känslig som recipient. Till
exempel har Vättern en stor sjöyta i förhållande
till tillrinningsområdet vilket leder till
en extremt lång omsättningstid ca. 60 år. Den
långa omsättningstiden för Vättern innebär att
ämnen som tillförs Vättern sedimenterar i stor
utsträckning och koncentrationen av toxiska
ämnen i sedimenten blir därför höga.
Dessutom omges Vättern av stora vägar till
exempel E4, Riksväg 49, 50 och 195, som
ligger mer eller mindre i direkt anslutning till
sjön, ofta närmare än 700 meter. Betydande
delar av vägnätet är dessutom hårt trafikerade
vilket medför utsläpp av föroreningar, till
exempel bensin, tungmetaller och slitageprodukter,
som kan påverka såväl vattenkvaliteten
i Vättern som i miljötillståndet i övrigt.
Vägnätet runt sjön passerar ett stort antal
bäckar med relativt korta rinntider till Vättern.
Punktutsläpp från trafiken kan därmed uppstå
vid olyckor med fordon innehållande farligt
gods. Konsekvenser av olyckor med farligt
gods vid väg/bäckpassagen har tidligare studerats
av Vätternvårdsförbundet i samarbete
med Vägverkets olika regioner.
Vägsaltning är en förorening som är kopplad
till trafik. Vägsaltsförorening har negativ inverkan
för såväl miljön som för de organismer
som lever i den saltexponerade miljön.
Grundvatten, ytvatten och vattentäkter visar
på flera håll ökande salthalter.
Med utgångspunkt i Vätterns ökande ledningsförmåga
genom de senaste decennier
som ökat ca. 25 %, har Vätternvårdsförbundet
på uppdrag av Vägverket Region Sydöst gjort
en utvärdering av vägsaltningens bidrag till
Vätterns ökande ledningsförmåga samt en
utvärdering av trafikrelaterade föroreningar
och konsekvensanalyser av transporter med
farligt gods runt Vättern. Syftet med denna
rapport har varit att:
• beräkna och värdera saltspridning på
vägar runt Vättern samt dess bidrag
till den ökande halten av natrium och
klorid i Vättern,
• beräkna kvantitet och typer av trafikalstrade
föroreningar runt Vättern och
som kan tänkas påverka sjön,
• analysera konsekvenserna av transport
med farligt gods runt Vättern.
Beräkningarna visar att vägsaltningens bidrag
till saltökningen i Vättern kan utgöra drygt
40%.
De samlade trafikalstrade föroreningarna i
direkt anslutning till Vättern är stora. Avgaserna
koldioxid (CO2), kolmonoxid (CO),
kväveoxid (NOx) och kolväte (HC) sprids i en
samlad mängd runt 210000 ton/år och partikelutsläppet
utgör 160 ton/år. Aromatiska
kolväten, sot och bitumen (asfaltstoft) sprids i
en mängd runt 300 ton/år medan gummistoft
spridds i en mängd av drygt 70 ton/år.
För tungmetallerna är bidraget från trafiken
relativt stort för krom och nickel jämfört med
totaltillförseln från andra källor. Bidraget från
vägtrafiken av dessa två tungmetaller beräknas
vara runt 70 % av den totala tillförsel.
Andelen trafikalstrad koppar, bly och zink är
15 %, 18 % respektive 8 % av den beräknade
totaltillförsel. Kadmium tillförs främst via
tillflöden och deposition, trafikrelaterade utsläpp
av kadmium beräknas vara 5 % av den
totala tillförsel.
Kring Vättern finns rekommenderade färdvägar
för farligtgodstransporter, framför allt
längs östsidan, men belastningen av farligtgodstransporter
är betydande runt hela Vättern.
Ungefär tre fjärdedelar av all transport
av farligt gods utgörs av bensin- och oljetransporter.
Kunskapen om transporten kring
Vättern är dock inte tillfredsställande för andra
ämnen än möjligen just petroleumföreningar.
Eldningsolja, fenol, bekämpningsmedel och
bensin är exempel på ämnen/blandningar som
kan ge långtgående effekter både i tid och
rum. För Vättern, som är en kall och näringsfattig
sjö, kan svårnedbrytbara ämnen som
hamnar i vattenmassan och i sedimenten förbli
där under decennier. Ett punktutsläpp från
en farligtgodsolycka kan redan under måttliga
vindstyrkor spridas ett tiotals kilometer på ett
dygn och därmed påverka mycket stora vattenvolymer/
arealer.
Motalaström, foto Måns Lindell
För de allra giftigaste ämnena (t ex PAH:er,
fenoler och bekämpningsmedel) kan det räcka
med några hundra liter eller enstaka kubikmeter
för att dödliga koncentrationer för biota
(även människor i extremfall) ska uppstå över
flera kvadratkilometer. Därmed riskerar även
ett eller flera dricksvattenintag blir otjänliga.
I denna studie har en metod tagits fram för att
jämföra riskerna för Vätterns vattenkvalitet
mellan olika ämnen. Metoden är enkel och
kan snabbt användas på ämnen som inte tagits
upp i denna studie. Tillsammans med spridningsmodellen
Seatrack, (SMHI) utgör metoden
ett verktyg att snabbt bedöma riskerna
med ämnen som inte tagits upp i denna studie.
Både preventiva åtgärder och direkta åtgärder
för begränsa spridning av farliga ämnen vid
olycka bör prioriteras framgent.
5