Inom ramen för projekt Enningdalsälven arbetar vi för att biologisk återställning ska genomföras i Långevallsälven och vissa delar av Enningdalsälven.
De flesta vattendrag i Sverige och Norge har utsatts för en betydande mänsklig påverkan under årens lopp, bland annat genom flottning, vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk. Idag är flottningsepoken avslutad men en stor del av de förändringar som genomfördes under denna tid finns fortfarande kvar. Som exempel kan nämnas stenkistor för styrning av vattnet, stängning av sidofåror och sänkning av forströsklar. En del områden har också rensats från större sten för att inte utgöra hinder för timret. Resultatet blev att vattendragets strömsträckor fått en bottenstruktur som är betydligt jämnare och slätare än tidigare.
För fiskarter som lax och öring har dessa rensningar varit mycket negativa. Antalet ståndplatser och gömställen har kraftigt reducerats både för fiskungar och för större fisk. På många ställen har också lekområden förstörts. I slutändan har fisket säkerligen försämrats kraftigt i de rensade vattendragen. Ytterligare en art som påverkats i mycket stor utsträckning av mäskliga aktiviteter som ovan nämnts är flodpärlmusslan.
Biologisk återställning
Med biologisk återställning, i det här fallet flottledsrestaurering, avses att sten och block som tidigare lagts (schaktats) upp längs stränderna återförs till vattendraget. Många gånger har dock stenmaterialet använts till andra verksamheter och har därför gått förlorat.
I sådana fall kan det bli aktuellt att tillföra sten från andra platser. Stenmaterialet läggs ut på ett sätt så att naturliga vattendrag efterliknas. Arbetet utförs med grävmaskin. Grävmaskinen förflyttar sig i vattendraget eller efter stranden. Åtgärderna görs under den del av året när vattennivåerna är låga, vilket normalt sett innebär juli - september. Biologisk återställning har genom åren visat sig vara en mycket god fiskevårdsåtgärd.
Kynne älv, foto: Länsstyrelsen i Västra Götalands län
Exempel på biologisk återställning i Kynne älv. Detta parti av vattendraget var innan restaureringen nästan tomt på stenblock. Nu finns det desto fler av dem och åtgärden har resulterat i en stor variation av habitat som gynnar den biologiska mångfalden, inte minst öringen.