Fuktängarna, som även kallas sidvallsängar eller madängar, är marker där man traditionellt genom slåtter har insamlat vinterfoder till sin boskap. När jordbruket moderniserades övergavs slåtterbruket och markerna vallades in, övergick i betesmark eller övergavs. Idag utgörs dessa fuktängar av betesmark eller för naturvård restaurerad slåttermark. Karakteristiskt är det rika fågellivet där man kan se tofsvipa, gulärla, bläsand och enkelbeckasin. Om man har tur kan man även få höra kornknarrens knarrande och den småfläckiga sumphönans vattendroppsliknande läte. Enligt EU-definitionen så ska fuktängarna vara bevuxna med blåtåtel eller starr. Andra typiska kärlväxter är kärrspira, gentianor, ormrot och orkidéerna jungfru Marie nycklar och ängsnycklar.

Åtgärder i projektet: Fuktängar med lång hävdkontinuitet och hävdgynnade naturvärden är beroende av fortsatt skötsel i form av slåtter eller bete samt röjning av igenväxningsvegetation för att kunna bibehålla gynnsam bevarandestatus. I projektet ska ett flertal buskbevuxna strandzoner restaureras till fuktängar. När igenväxningsvegetationen är borta kommer stubbar och tuvor att fräsas bort och vegetationen putsas för att skapa en betesflora. I de marker som idag har en god status, men saknar betesdjur, kommer endast putsning att ske. För att möjliggöra bete på de nyskapade/restaurerade fuktängarna kommer dessa även att stängslas in.

Kartor Målhabitat 6410:

6410 Västra delen av Mälaren

6410 Ridö-Sörfjärden

6410 Engsö med omgivning

6410 Norra delen av Mälaren