Det är i störst utsträckning flickor och unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat förtryck och våld, men även pojkar kan drabbas. Att bryta mot systemet ställer höga krav på individen och då krävs det att samhället ställer upp med skydd och stöd, oavsett vem det är som väljer att bryta sig loss.
Mannen har i starkt patriarkala familjer en betydligt mer framträdande och överordnad roll än kvinnan. Detta återspeglas också i barnens uppfostran där pojkarna ges större friheter och rättigheter än flickorna. Detta innebär att flickorna måste förhålla sig underordnade till sina bröder och samtidigt anpassa sig till krav från pappan och släkten (nivåerna ovanför i familje- och släkthierarkin).
Kvinnan bär ett stort ansvar i hemmet både vad det gäller att sköta hushållet och att uppfostra barnen – och då främst flickorna. När barnen gör bra saker utifrån familjens värderingssystem så är det inte ovanligt att pappan tar åt sig äran men om barnet däremot gör något som ifrågasätts av familjen/släkten är det mamman som anses ha misslyckats med sin uppgift.
Eftersom skammen drabbar hela familjen om någon familjemedlem bryter mot gruppens normer så värnar familjen aktivt om varandras beteende. Både männen och kvinnorna i familjen kan därför aktivt delta i utövandet av våld och förtryck mot en ung kvinna. Männen deltar därför att familjens heder är knuten till kvinnornas sexuella beteende, och kvinnorna därför att de, som nämnts ovan, är ytterst ansvariga för flickornas uppfostran.
En dotters beteende anses spegla vilken mamma hon har haft. Det krävs en stark kollektiv kontroll för att förhindra att någon familjemedlem drar skam och vanära över sin familj. Här får många gånger pojkarna en central roll i att kontrollera sina systrars och kusiners beteende.
Det är också viktigt att se pojkars utsatthet när de tvingas ta en sådan kontrollerande roll, en roll som också påverkar deras eget livsutrymme. Pojkarna kan också hamna i ett dilemma där de ska uppfylla kraven från familjen samtidigt som de förstår systerns eller kusinens önskan om att få ett visst livsutrymme. Det kan leda till att pojkarna tar ett eget bestraffningsansvar utan att informera pappan om vad systern gjort.
Systern kan tvingas acceptera, och ibland försvara, våldet från brodern eftersom konsekvenserna kan bli mycket värre om informationen hade nått övriga familjen. Hon kan därför känna sig skyddad av brodern trots att hon utsätts för misshandel eller hot. Våldet blir därmed normaliserat.
I det här läget är det viktigt att ge såväl systern som brodern möjlighet att reflektera över situationen och få stöd i att inte tvingas till något som känns fel och strider mot de mänskliga rättigheterna och svensk lagstiftning.
I det hedersrelaterade våldet skuldbeläggs flickan totalt. Normbrottet anses som ett oåterkalleligt felsteg och måste medföra ett straff för henne – fysiskt eller socialt – medan förövaren av sin närmaste omgivning ges rätt, uppmuntras eller till och med tvingas att straffa flickan/kvinnan.